Say whuuut?

Hej jag heter Elias och jag ringer på uppdrag av Telia...

Yes så låter det typ hundra tusen gånger när jag jobbar. Men det är kul o så.. funkar hyfsat bra o allt!
Får se hur det går i framöver :)
Annars är allt helt upp och ner som vanligt men det lär väll ordna sig antar jag...
Nu ska jag iallafall sova bort mina bekymmer i några timmar innan skolan.
Woho.... eller nått

Jag hatar seriöst snö!

Igår(måndag) innan jag skulle gå o lägga mig var jag ute o tog min godnatt-cigg...dvs sissta ciggen för dagen.
Jag svor lite åt att det snöade men vad ändå glad för den smälte direkt efter den nuddat marken. Så när jag kom in igen tänkte jag inte mer på det. Sen vaknade jag upp idag... vinklade persiennerna... brydde mig inte så mkt om att titta ut... det brukar oftast vara för stark ljus för mina stackars morgontrötta ögon lixom. så går jag ut i köket... och då blev det en sån där blicka-ut-lite-snabbt-utan-att-notera-nått-sen-komma-på-vad-man-just-sett-och-dö-av-förtvivlan. Vad jag såg var 2dm ljup snö. och det blev bara högre eftersom det bara öste ner! Jag anade redan innan jag gick hemifrån vad det var som låg framför mig. Totallt kaos! Det började med, för min skull, att jag får ploga mig ner till busshållplatsen där jag ser en stor fet långtradare liggandes i diket. Jag förstod direkt att detta inte skulle bli en enkel resa in till stan.
Jag stod sedan och huttrade i busskuren och blossade på min cigarett och började undra om jag gått ner till busshållplatsen väldigt mkt för tidigt eftersom bussen inte dykt upp. Jag kollar på klockan och ser att bussen är runt en kvart försenad. När den väl kommer får vi veta halvägs till stationen att det skett en trafikolycka och att vi kommer bli stående ett tag. Det betydde att jag skulle missa tåget.. vilket jag iofs redan räknat ut. Sen ville nån hoppa av så jag gjorde detsamma.. tänkte att jag kunde gå resten av vägen och ta nästa tåg, om tågen nu inte var inställda vilket jag snabbt fick reda på att de var.. Efter bara några minuters promenad ser jag ersättnignsbussar som står i kö från andra hållet av trafikolyckan. jag hoppar då på en.
Sedan gick det relativt bra att ta sig in till stan (där det förövrigt knappt låg en snöflinga på marken) och till skolan. Trots allt krångel kom jag bara 20 minuter för sent. Jag hade ingen aning om att hemresan skulle vara typ  ASJOBBIG!
Efter skolan och efter den där jobbintervjun jag skulle på så åkte jag hem med pappa ungefär klockan 6.  Första biten gick helt okej. men sen när det var tågbyte fick vi veta att vi skulle få sitta o vänta i tåget en bra stund för ett träd hade ramlat över en ledning över spåren. Vi blev också upplysta om att det inte var någon idé att vänta på ersättningsbussarna då dessa hade extrema svårigheter att ta sig fram på vägarna pga vägunderlaget samt alla olyckor och bilar som kört av vägen eller blivit lämnade för det var fastkörda i snön. Allt var kaos. Vi blev sittandes på tåget i ungefär 1½ timma innan vi ÄNTLIGEN kunde börja åka. Hur lång tid kan det ta att flytta ett träd?!?!
Anyhow.. när vi kommit fram till stationen där pappa parkerat bilen upptäckte vi att snönivån höjts med ca det dubbla.. det var alltså nästan en halv meter snö överallt! Wihoo tänkte jag.. klockan är 8 och Fula bettan börjar nu!Jävla fittsnö som komplicerar allt! Jag hade sett fram emot, hela dagen, att få komma hem o sätta mig i mitt rum med lite käk o kolla på Fula Bettan och Desperate.. det är tisdagarnas höjdpunkt lixom! men nu istället missar jag halva min TVkväll! Men det fanns inte så mkt att göra åt saken. Flera bliar hade kört fast på parkeringen så jag o pappa, tillsammans med andra stackars frusna människor, fick lov att hjälpa dom komma loss... sedan var det vår tur att försöka få loss vår egen bil. Det gick relativt fort. Väl hemma hann jag se de 10 sista minutrarna av Bettan. Bättre än inget, right?... *suck*  Resan hem hade alltså tagit nästan 3 timmar! Herregud det är vinter varje år och sånna här snöstormar får man ju räkna med! Varför är då SL inte förberädda?! Hur svårt kan det till exempel vara att under de 8-9 månader, som vi INTE har massa snö,  hugga ner alla träd som ligger i riskzonen att ramla över ledningar till pendeln?! Och hur kommer det sig att varje höst.. så fort ett litet blad hamnat på spåret så medför det kraftiga förseningar?! Hur svårt kan det va att anpassa tågen till alla årstider?! dom ska ju ändå vara i bruk året om!! Skärpning SL!!
Och till råga på allt så har jag nu strömavbrott! för denna jävla fittsnö har väl blivit för tung för nån jävla elledning så den gått av... yes people.. jag skriver detta i ett word-dokument för att senare, så fort elen e tillbaka klippa o klistra in här i min lilla blogg.
Anyways... nu ska jag tända ljus i mitt rum.. ser ju förfan inget!

/ AAARRRGHH

=D

Igår vaknade jag av att telefonen ringde! Pappa svarade och kom inrusande på mitt rum och sa att det var nån som ville prata med mig.. så jag hoppade upp o sprang till telefonen och vipps hade jag en jobbintervju!
Så alla får hålla tummarna för mig nu! Jag behöver verkligen ett jobb!!

Typ..trött?

Idag möblerade jag om mitt rum! Det blev väldigt bra faktiskt! mkt luftigare.. lite mer stilrent oxå. Jag är helnöjd!
nu sitter jag här i mitt nymöblerade rum kl kvart över ett på lördagsnatten och känner att jag är lite törstig*random*
kanske ska ladda för att ta mig ur sängen o sprigna o hämta ett glas vatten? hmm.. eh.. jag väntar 5min till... jag är verkligen latast!  haha
Sen när jag ändå är uppe o springer kan jag väl passa på att gå ut o ta en cigg lixom... fast jag är itne så röksugen just nu så jag väntar nog nårra minuter till hehe.
Imorron ska jag skruva upp min hylla över sängen! kommer bli så najs! Får ha typ en invigningsfest i mitt rum haha..
Vilka kommer?! :D

Oh dear mother, I hope I turn out NOTHING like you

En av alla saker som är i mina tankar mest just nu är väll att jag efter 2½ år av total ignorering nu har kunnat träffa min mamma och föra en normal konversation (fast med vissa samtalsämnen strikt förbjudna). Detta hände för ungefär 2 veckor sedan.

Själva historien mellan oss är så komplicerad att jag inte äns tänker försöka få ner det här. Men kortfattat kan väll säga att hon vände ryggen mot mig när jag behövde henne som mest och skickade iväg mig till pappa(inte för att jag klagar över det sistnämnda). Hon hade en "speciell" pojkvän och det ena ledde till det andra och plötsligt ville hon inte se mig längre. Och nej! För alla er som följer Desperate Housewives... jag gjorde inte en Andrew och hade myspys med honom.. EWWWW!
Men iallafall... jag ville inte se henne mer ändå, så att hon skickade mig till pappa var högst uppskattat! Och åren började gå och gång på gång fick hon mig att må dåligt. Mest genom hur hon behandlade min syster. Allt detta födde ett hat inom mig och jag rent ut sagt avskydde kvinnan! Sen nu i början av hösten började pappa lägga fram förslag på hur jag och mamma skulle kunna börja kommunicera. Något jag inte alls var särskillt intresserad av.
Men han fortsatte att smyga in det i samtal och på så sätt få mig att vänja mig vid tanken. Missförstå mig inte nu, hatet finns kvar vare sig jag vill det eller inte. För så länge hon inte kan erkänna att hon gjorde fel den 29e maj 2005 kommer jag aldrig kunna förlåta henne. Jag hade redan fått lyssna till massa predikan om hur jag kommer ångra det om 10 år då jag inser att så mkt tid har gått förlorad av min morfar. Mannen som anser att sammanhållningen i familjet är viktigast. En gång sa han till och med "Ibland är det bäst att glömma och gå vidare!". Det kan man INTE säga om detta fallet och det vet han att jag känner. Hur kan man glömma en sån sak  och bara låtsas om att det inte hände?!
 Men aja, så kom då ett tillfälle då vi skulle neråt i landet och pappa hälsade från mamma att hon undrade om vi kunde träffas lite. Efter mkt grubblande gick jag med på det. Vi träffades tillsammans med min lilla bebishalvsyster. Jag vill nästan påstå att vi hade ganska trevligt. Det var ju förstås för att vi kom överäns om att inte prata om vissa specifika saker. Det hela slutade med att vi spenderade en hel dag tillsammans utan bråk.

Det som får mig att tänka mkt på det här är alla blandade känslor. Jag är fortfarande arg på henne.. grymt arg faktiskt! Men vi kunde umgås utan större problem! Hur ska jag gå vidare nu? Ska jag ta upp kontakten med henne igen? Eller ska jag fortsätta som jag gjort de senaste 2½ åren och bryta kontakten helt? Jag kommer inte kunna umgås med henne utan att dra upp de förbjudna samtalsämnena. Vi har mkt att diskutera vad gäller det! Det är mkt jag behöver få sagt. Sånt smo jag grubblat på nu ett väldigt bra tag. Men ibland... fast bara ibland.. får jag små känslor av saknad. Då saknar jag inte den mamman jag lämnade i slutet av maj 2005, utan den mammam jag hade en gång i tiden. Den som jag kunde prata vad som helt med, som hittade på helt random saker, Som inte var så grymt deprimerad...
Jag vet seriöst inte vad jag vill just nu... och det tär mig i bitar! Jag måste komma fram till  nått snart för så här kan det inte fortsätta! Det kommer inte sluta bra för mig isåfall...
*suck* så förvirrad....